Nu har det gått en hel vecka sen förlossningen. Shit vad tiden går fort!

Tänkte berätta lite hur kroppen mår och vad som händer med den efter förlossningen. Blir lätt bara bebis prat bara. Jag vet iaf att jag gick och funderade mkt på hur man känner sig tiden efter. Hur mycket blöder man, hur känns det där nere och kan man gå på toaletten normalt...
Så här kommer det:) Hoppas inga är känsliga:P

Direkt efter förlossningen så kändes det typ ingenting där nere. Kan ha att göra me att jag blev bedövad runt cervix och sedan fick bedövningsspray när de skulle sy. Kanske nån timme efter förlossningen när jag fick gå upp på toaletten och gå och duscha det var då jag fick känna hur det kändes... Kom knappt upp ur sängen ju! När jag ställde mig upp forsade det bokstavligen talat blod ur mig. Fick stå i duschen och trycka på livmodern för att få ut blod, det var inte skönt!
Fick ha gigantiska blöjor på mig för att det inte skulle bloda igenom. Därför var det skönt att vara på BB de första 24 timmarna för då kunde man använda dem och sjukhuskläderna att söla ner:)

Jag blev ju sydd me 3 stygn me. Varje gång när man gick och kissade så brände det som eld i såret. Sen att sitta normalt det gick inte alls! Fick sitta på sida. Hittade en jätte skön ställning då jag satt på ena benet:) gäller att va påhittig;)
När vi skulle åka hem från BB efter 24 timmar så hade blödningen avtagit ganska mycket. Väl hemma så räkte det me vanliga bindor, fast de lite längre. Har alltid hatat att haft binda vid mens. den där rinn känslan är ju nått najs! Men det är som sagt bara att vänja sig för tampong får man ju inte använda efter förlossning pga infektionsrisken.

Efter nån dag blev blodet mer slemblandat än bara blod och nu en vecka efter förlossningen är det som blodblandade flytningar bara. Man märker att man blöder lite mer när man rör på sig mera. Nu känns det även okey där nere. Svider fortfarande i stygnen men det är inte alls som förut:)

Det här me att gå på toaletten och göra nummer 2 efter förlossningen hade jag ångest för!!! Det var verkligen sjukt jobbigt, mest psykist har jag kommit på så här i efter hand... 3 dagar efter förlossningen blev min bajs-vägran för jobbig. Jag var tvungen att göra det! Robin bara skrattade åt mig men jag mådde verkligen sjukt dåligt, haha. Gjorde ont fast det gick tillslut. Var mest bara jobbigt att använda kryst musklerna. För det var lixom en påminnelse på hur j*vla ont det gjorde att krysta under förlossningen. Mamma berättade att hon hade tagit lavemang efter sina förlossningar bara för att då vart hon lixom tvungen att göra det. Så det är ju ett tips:) Så man inte blir förstoppad lixom.

På tredje dagen efter förlossningen rann även min mjölk till i brösten. Vaknade på natten av att det spände som sjutton och var dyngsurt i sängen. Värsta läckan!! Och satan vad det spände. Fick nästan lite panik! Även efter lilleman ätit så spände det som sjutton så jag tog fram pumpen och pumpade ur en hel del. Sen kunde ja sova igen:) Och så höll det på tills igår, då det verkar ha ställt in sig på hur mkt Albin behöver. För nu spänner det bara när det går lite för långt mellan matningarna. (som nu, känner att jag måste väcka han snart, haha).


Kommer inte riktigt på nå mera att skriva nu... Men är det nått ni undrar är det bara att fråga:)