Hatar att vänta! och nu väntar jag på att färgen i håret ska verka... Får se hur det här blir för det är sjukt svårt att se hur det blir i bak. Geggigt är det iag:)

Igår var ju jag och R på mitträffen. Blev en himla stress för att hinna dit i tid. Ja slutade halv tre och sen skulle ja hämta R och sedan hinna dit till kl tre. Men det gick:)
Var en rätt så givande träff iaf tyckte ja. Alla fick berätta om sig själv och hur man mått och hur långt gången man var ja och så vidare. Trodde alla skulle vara i vecka 20, ja iaf runt om kring där men de flesta var inte alls så långt gångna. Vi var dem som skulle ha tidigast och vi var även de enda som varit på Rul me. Men bm berättade om vad som händer i kroppen iaf och lite vad vi har att vänta oss. Tyckte hon mest pratade om hur ont vi skulle få, haha. Foglossning, förstoppning, humörsvängningar, åderbråck.... Kul att höra lixom haha. När hon frågade alla om de känt några hormonsvängningar så räckte alla killarna upp händerna, kan inte förstå det... hahaa. R måste ha det tufft nu stackarn FAST det är faktiskt värst för mig! Hatar när man sitter och gråter och kommer inte på varför man gör det. Frustrerande! Man kan bli pisst-off för minsta lilla men även överlycklig för små saker... Förstår att R skrattar åt mig ibland, men det blir inte bättre av att han skrattar direkt...

NEEEJ nu måste färgen ur!!! Shit! Är så lätt att fasta framför skärmen...