Gravidmage♥
Sitter och tittar på bilder från graviditeten. Saknar faktiskt magen! Man har lixom glömt bort (nästan) hur det kändes att ha den. Okey det är grymt skönt att kunda vara smidig igen och inte känna sig som en kylskåp eller som en strandad val när man låg ner. Men saknar så när man kände hur Albin bökade runt där inne, myyysig känsla var det! (är avis på er gravida!!) Såklart är det mycket mysigare att ha sin bebis utanför magen men saknar gravidtiden me:)
Vecka 24 och 28
Då när man fortfarande var ganska smidig...
Vecka 31
Sen gick det utför efter vecka 30:)
Magen dagen innan förlossningen, Vecka 40+6
Här var det grymt jobbigt men framför allt tungt!
Och ut kom denna guldklimp♥
Här är han ca 30 minuter gammal.
Fortfarande så overkligt att han låg i min mage. Och att han kom ut!!:)
Kommer den försvinna??
Jag fick ju en hormonrand under graviditeten. Och den är fortfarande kvar nu en månad efter förlossningen. Undrar om jag alltid kommer ha den eller om den kommer blekna?? Inte för att jag störs av den nästan tvärtom:) trivs me den!
Nån som vet om den kommer vara kvar eller om den försvinner??
Graviditets summering:)
När fick ni reda på att du var gravid? 12 juni
Var det planerat? Nej, men vi visste ju lite att det kunde hända...
Mådde du illa under graviditeten? Lite grann runt vecka 7-8 sådär sen ingenting
Hade du mycket foglossningar? Nej. Kände av lite i fogarna på slutet bara men inte så farligt
Hade du någon hormonrand? Ja!
Fick du bristningar? Nej
Vad trodde du att det skulle bli för kön? Vi visste att det skulle bli en pojke
Vad ville du att det skulle bli för kön? Spelade ingen roll, huvudsaken den var frisk!
Hade du några speciella cravings? Fefferoni och ättiksgurka:) Och Choklad förstås!!
Vad gillade du för mat? Samma som tidigare och nu
Någon maträtt du avskydde? Inget speciellt
Hade du halsbränna? Ja i senare delan av graviditeten
Behövde du kissa ofta? Ooo ja! Även på natten
Hur mycket gick du upp? 18 kg
Är du nöjd över din graviditet? Ja jätte nöjd!
Var du rädd för förlossniningen? I början ja men sen på slutet var man så less och vill ha bebisen hos sig så då var rädslan som bort blåst. Då var man peppad ist på den:)
FÖRLOSSNINGEN
När startade din förlossning? 15 mars 01:10
Vilken vecka var du i? 41+0
Gick du över tiden? Ja sju lååånga dagar
Hur startade din förlossning? Vaknade me värkar. Fast enligt barnmorskan så startade den 14 mars på morgonen då slemproppen gick...
När åkte ni in? 15 mars 7:30
Hade du någon bedövning/smärtlindring? Tens i början och lustgas till krystvärkarna kom. Sen inget.
Hur länge hade du värkar? Från första värken o tills han var ute så tog det 16 timmar
Tyckte du att värkarna gjorde ont? Ja det gjorde de men det var som jobbigast de sista 4 timmarna
Grät du? Ja lite då och då men mest då när Albin kom ut
Skrek du? Vad jag kommer ihåg så skrek ja hela tiden men efteråt fick ja höra att det inte var så farligt
Hur länge hade du mellan värkarna i öppningsskedet? Oj det kommer ja inte ihåg... 4 minuter var det när vi åkte in och då var ja öppen 4 cm. Sen kom de tätare hela tiden. I slutet hade jag tnappt nån vila emellan
Hur lång tid tog krystvärkarna? ca 20-30 minuter
Vem var med på din förlossning? Robin såklart<3 och sedan en barnmorska och en undersköterska
Hade du ont efteråt? Ja down-stairs hade ja ont, kunde ju knappt sitta. Men inte så mkt i magen
Är du nöjd över din förlossning? Ja nu efteråt är jag nöjd. Lite besviken på att ingen smärtlindring hjälpte för jag hade det sjukt jobbigt med ryggen...
BEBISEN
Mådde bebisen bra när den kom ut? Ja. Han fick 9,10,10 i apgar:)
Vad blev det för kön? En kille
Vad vägde han/hon? 4070g
Hur lång var han/hon? 53 cm
Huvudomfång? 36 cm
Ville bebisen amma på en gång? Ja och där låg han sen i x antal timmar sen, haha
Hade bebisen gulsot? Nej
Mådde bebisen bra under bb-tiden? Ja, han mådde jätte bra!
Vad fick han/hon för namn? Albin
Var ni överens om namnet och varför blev det just det namnet? Ja det var vi:) Det stod mellan Wille och Albin under nästan hela graviditeten. När han kom ut sa vi direkt att det är en Albin!
Lite efter snack:)
Nu har det gått en hel vecka sen förlossningen. Shit vad tiden går fort!
Tänkte berätta lite hur kroppen mår och vad som händer med den efter förlossningen. Blir lätt bara bebis prat bara. Jag vet iaf att jag gick och funderade mkt på hur man känner sig tiden efter. Hur mycket blöder man, hur känns det där nere och kan man gå på toaletten normalt...
Så här kommer det:) Hoppas inga är känsliga:P
Direkt efter förlossningen så kändes det typ ingenting där nere. Kan ha att göra me att jag blev bedövad runt cervix och sedan fick bedövningsspray när de skulle sy. Kanske nån timme efter förlossningen när jag fick gå upp på toaletten och gå och duscha det var då jag fick känna hur det kändes... Kom knappt upp ur sängen ju! När jag ställde mig upp forsade det bokstavligen talat blod ur mig. Fick stå i duschen och trycka på livmodern för att få ut blod, det var inte skönt!
Fick ha gigantiska blöjor på mig för att det inte skulle bloda igenom. Därför var det skönt att vara på BB de första 24 timmarna för då kunde man använda dem och sjukhuskläderna att söla ner:)
Jag blev ju sydd me 3 stygn me. Varje gång när man gick och kissade så brände det som eld i såret. Sen att sitta normalt det gick inte alls! Fick sitta på sida. Hittade en jätte skön ställning då jag satt på ena benet:) gäller att va påhittig;)
När vi skulle åka hem från BB efter 24 timmar så hade blödningen avtagit ganska mycket. Väl hemma så räkte det me vanliga bindor, fast de lite längre. Har alltid hatat att haft binda vid mens. den där rinn känslan är ju nått najs! Men det är som sagt bara att vänja sig för tampong får man ju inte använda efter förlossning pga infektionsrisken.
Efter nån dag blev blodet mer slemblandat än bara blod och nu en vecka efter förlossningen är det som blodblandade flytningar bara. Man märker att man blöder lite mer när man rör på sig mera. Nu känns det även okey där nere. Svider fortfarande i stygnen men det är inte alls som förut:)
Det här me att gå på toaletten och göra nummer 2 efter förlossningen hade jag ångest för!!! Det var verkligen sjukt jobbigt, mest psykist har jag kommit på så här i efter hand... 3 dagar efter förlossningen blev min bajs-vägran för jobbig. Jag var tvungen att göra det! Robin bara skrattade åt mig men jag mådde verkligen sjukt dåligt, haha. Gjorde ont fast det gick tillslut. Var mest bara jobbigt att använda kryst musklerna. För det var lixom en påminnelse på hur j*vla ont det gjorde att krysta under förlossningen. Mamma berättade att hon hade tagit lavemang efter sina förlossningar bara för att då vart hon lixom tvungen att göra det. Så det är ju ett tips:) Så man inte blir förstoppad lixom.
På tredje dagen efter förlossningen rann även min mjölk till i brösten. Vaknade på natten av att det spände som sjutton och var dyngsurt i sängen. Värsta läckan!! Och satan vad det spände. Fick nästan lite panik! Även efter lilleman ätit så spände det som sjutton så jag tog fram pumpen och pumpade ur en hel del. Sen kunde ja sova igen:) Och så höll det på tills igår, då det verkar ha ställt in sig på hur mkt Albin behöver. För nu spänner det bara när det går lite för långt mellan matningarna. (som nu, känner att jag måste väcka han snart, haha).
Kommer inte riktigt på nå mera att skriva nu... Men är det nått ni undrar är det bara att fråga:)
Förlossningsberättelse
Hoppas ni orkar läsa för det blev rätt långt:)
14 mars, BF+6:
Vaknar på morgonen akutkissnödig. Springer upp och kissar, samtidigt som jag sitter på toa släpper en blodslemmig propp. Allt på en gång typ. Ganska mycket blod var det me, färskt blod. Får lite panik och ringer till förlossningen för att höra om det är normalt me så mkt blod. Och jaa det var det. Under dagen kommer lite slem blandad blod då och då. Har lite molandevärk i magen men känner inget annat.
15 mars, BF+7, 01:10
Vaknar av att jag känner värkar. Små obehagliga som gör lite ont. Ligger kvar i sängen en stund och avaktar så det inte är falskt alarm. Väcker Robin efter 30 minuter och säger att nu är jag säker på att det börjat. Vi klockar de lite och det är ca 6-7 minuter emellan. Så relativt regelbundna från början. Ökar i styrka ganska snabbt. Värkarna känns mest i ryggen bara så Robin går upp och värmer vetekudden åt mig. Det var jätte skönt att ha den tryck mot svanken! Går upp efter en stund och sätter mig i soffan och tvingar Robin att sova. Klockar värkarna me varktimer.se (super bra hjälp!) och tittar på pretty woman:)
04:00
Värkarna kommer me 4 minuters mellan rum och just då tyckte jag de gjorde skiiit ont. Ringer in till förlossningen och rådfrågar om vad man kan göra för att lindra. Varm dusch/bad och två alvedon säger de. De säger även att ja får komma in om ja vill men ja säger rakt -Neej! Jag vill vara hemma in i det sista. Prov duschar en stund och det är skönt men jäkligt obekvämt att stå upp me värkar. Tar två alvedon och värmer vetekudden ist. Vetekudden var guldvärd kan ja tala om! Alvedonen vette sjutton om den hjälpte nått...
06:00
Väcker Robin (undrar hur han fick roa att sova igentligen?). Han flyger upp ur sängen och undrar om det är dax att åka in nu. Värkarna är det fortfarande 4 minuter emellan. Jag får en liten gråt-attack för att allt känns så drygt just då. De kommer ju inte tätare nångång!
07:30
Nu gör värkarna fööör ont tycker ja och jag vill åka in. Ringer till förlossningen i bilen och säger att vi är på väg nu. Åka bil me värkar var ingen hitt kan ja tala om! Speciellt på kullerstenarna, huvva! Sen att det var rusningstrafik och cyklister till en föbannelse var inte heller kul.
8:00
Blir undersökt på förlossningen. Öppen 4 centimeter och bra värkarbete säger de. Du får stanna, Tack säger ja:) De kopplar även på TENS-appart på mig och det var himla skönt att använda den (skulle ju ha hyrt en men fick ju lixom aldrig tummen ur...). Vi får ett förlossningsrum direkt och jag får svida om till den ur sexiga sjukhus rocken och gigantiska trosor. Men ack så bekvämt det var:)
9:30
Värkarna ökar i styrka hela tiden och barnmorskan tycker ja ska prova lustgasen. Först blir ja jätte illamående av den men sen när man lärde sig andas rätt eller framför allt lära sig att sluta andas innan värken var slut så fick ja den att funka. Här får jag även in en boll och ett gåbord. Bollen är bäst tycker ja. Sitter och gungar och lutar mig mot sängen eller mot Robin.
12:00
Här börjar förlossningen bli som jobbigast. Värkarna gör skiiit ont men jag öppnar mig förlångsamt tycker de. Klockan 12 hade jag bara öppnat mig till 6 centimeter. Värkarna satt bara i ryggen på mig under hela förlossningen. Kändes seriöst att den skulle gå av! De råder mig att ta EDA. Och det vill ja gärna göra. Narkosläkarn kom och stack mig 3 gånger utan att lyckas komma mellan mina kotor. De säger att tyvärr nu vill vi inte sticka dig mer och de tror inte att de kommer lyckas ändå om de fortsätter. Allt känns hopplöst nu för jag hade så gärna velat haft den där bedövningen då ryggen tog nästan kol på mig. Får ett litet nervsammanbrott där och barnmorskorna försöker stötta mig genom att du klarar det här ändå, du är byggd för det här och bla bla bla. Ja visst ja är byggd för att föda men det var ju smärtan i ryggen ja inte stod ut me! TENS-apparten kopplar ja även bort här för den ger ingen värkan längre.
13:15
Här provar de att sätta en Paracervikalblockad på mig. Man sticker och bedövar me en gogantiskt spruta runt livmodertappen. Den kunde tydligen även ge lindring för ryggen säger de. Jo men tackar ja... Nej det funka bara på de första två värkarna sen försvann den... De provar sätta den igen utan resultat. Även fast de stack i en värk så gjorde den stans ont! Seriöst så var nålen 15 cm lång! Robin har även bekräftat att den var så lång me nu efteråt. Den ska jag ALDRIG mera ta (om ja nu får för mig att föda igen). Efter den misslyckade bedövningen tar de även hål på fosterhinnorna för att få lite mera fart på allt. Värkarna kommer ännu tätare efter det och jag tror seriöst att jag ska dö i varje värk.
14:00-16
Strax innan två blire byte av barnmorskor. Jag får två som hette Elin och Carina. Helt underbara var de!
Efter två tiden gick förlossningen me en väldig fart. Jag öppar mig från 6 centimeter till 10 på 1 1/2 timme. Tror att det var mycket för att jag gav mig sjutton på att fixa det här utan bedövning trots allt. Jag stod vid gåbordet med ett ben på en pall och gungade ett bra tag. Provade även massa olika ställningar i sängen. Tillslut gjorde de så himla ont så jag inte ville röra mig mera. Låg på sida me benet i gynbygeln och lustgasen tryckt mot munnen, det var bäst!
Här sätter de även en kateter på mig för att kunna tappa urin. Jag fick gå på toa flera gånger innan men det kom inget. Var så himla svårt att veta hur man skulle kissa. Man kunde lixom inte släppa efter... Sen att sitta på toa me värkar det går ju fasiken inte.
16:10-16:36
16:10 jag tydligen krystvärkar (enligt min journal). Enligt mig var det senare men vad vet jag, tid och rum var ju som bortblåsta! Här får de även upp mig på knästående i sängen. Men jag var som spagetti i benen så det funkade inte. La mig på sida igen me benen i bygeln. Började trycka på och här börjar den absolut värsta delen av förlossningen(!!!). Samtidigt som man vill trycka på och gör det för att det går ej att hålla emot så gör det så himla ont när man känner huvudet åka ner. Barnmorskorna peppar hela tiden att de ser huvudet mer och mer för varje krystning. Jag hinner me att krysta 2-3 gånger på varje värk ungefär. Robin berättade nu efteråt att de hade sagt till mig
-Vi ser att du tror vi ljuger när vi säger att vi ser huvudet. Men vi ser faktiskt huvudet! Tror du oss nu? Då hade jag tydligen svarat -Nej! Och då hade de sagt -Men känn här, här är huvudet. Och då hade jag ryckt bort händerna och svarat -Nej aldrig!
Det där har jag bara ett svagt minne av. haha.
Tillsut säger de att nu är det bara 2 värkar kvar så är han ute. Det var så himla skönt att få hör dom orden kan ja lova! Men de var även de jobbigste värkarna. För när huvudet var halft ute så skulle man hålla tillbaka och andas och sedan skulle hela bebisen ut på nästa värk. Men asså hallå. Ha ett halvt huvud ur sin vagina och hålla tillbaka och komma ihåg att andas det gick ju inte. Det kändes ju som om man skulle sprängas där nere! Jag skrek ist till nästa värk och då kom hela bebis ut. Och vilken befrielse det var! Det är absolut den bästa känslan som jag någonsin har haft! Och det är just den käslan som man vill uppleva igen. Hur bebisen rinner ut ur en och smärtan är som bortblåst. Jag började nog gråta först bara för att det var så himla härlig känsla och sen grät jag ännu mer när man fick upp den blåa lilla varelsen på bröstet. Helt fantastiskt (känner hur ja blir alldeles till mig nu bara när jag skriver, haha) (ja och nu kom tårarna igen, himla hormoner!).
Albin skrek på en gång när han kom ut tydligen men det uppfattade aldrig jag. Så jag sa direkt att nu är det nå fel han skriker ju inte! Sen fick ja upp den blöta lilla ungen på bröstet och han skrek visst:)
När jag hade den lilla ljuvliga ungen där på bröstet så kom moderkakan utoch sedan skulle de se hur det såg ut där nere. Se efter om ja behövde sy eller så. Jag hade fått en bristning tydligen (vet fortfarande inte var?? Vågar inte känna efter) så ett 3 stygn blev det. Ett för att hålla ihop och två skönhetsstygn sa hon:) Innan de skulle sy så sprutade de bedövnings spray och det var som rena elden! Men det gick fort över.
Sen fick ja prova amma en stund och det gick bra. Albin var en naturbegåvning sa de:) Vi fick även in fika brickan ganska fort för jag var vrålhungrig! Hade inte kunna ätit nått på hela dagen för att jag mådde illa hela tiden (men ja spydde aldrig). Super gott var det me cider, varm choklad och smörgås! Sen var det upp och hoppa och gå och duscha, kissa. Ducsha var så himla skönt! Stod bra länge och bara höll ducken mot kroppen. Konstigt nog så frös jag ganska mycket under förlossningen så värmen var så skön!
Vid 20 så fick vi komma upp på BB och mysa som den lilla familj som vi nu var:)
Där stannade vi även till halv fem dagen efter. Men det var faktiskt jätte skönt. Även fast min amning kom igång på engång så var det skönt att ha några att rådfråga hela tiden. Sen som blödde man ju så himla mycket oxå direkt efter så skönt att man kunde bloda ner sängen där och ha sjukhuskläder på sig:) Blödningen avtog relativt snabbt ändå. Nu är det nästan ingenting längre.
(jag har valt att inte ha me nå bilder för de vill ja ha privat)
BF+3
Ingen bebis... Tvivlar på att han kommer denna helgen me... Känns inte som om det är dags alls på nån vis! Vet ju iof inte hur det ska känns i kroppen heller... Men jag har ju knappt nå förvärkar längre.
Börjar starkt tvivla på att det finns nån bebis därinne!
Idag var jag och hämtade hem min lilla plutt. Ååå vad jag har saknat Cia! Är så skönt att ha henne hemma nu. T.o.m Loke blev glad, haha. Finns lite kärlek mellan dem iaf;)
Resten av dagen har jag faktiskt spenderat ute. Städade bilen och rensade gräsmattan från all hundskit som kommit fram nu när snön smält. Så himla härligt väder ute idag! Känns verkligen som om det är vår nu! Läängtar så tills ja får hänga fram vårjackorna:) Blev så sugen igår när Lollo kom i skinjacka! Snart så:)
Ikväll blir det hemma mys framför teven tror ja. (Ja inte kommer ja föda iaf...) Robin är på tomten just nu och tar bort snön där vi ska göra husgrunden, så det ska smälta undan fortare. Imorgon kommer även brunnsborraren och ska kika och lämna offert på vattenbrunnen. Skönt att få vatten dit!
Nu har THE day kommit...
8 mars är här, det datum som vi fick på rutinultraljudet 1 oktober. Som vi har gått och längtat efter det! (även om jag tordde lite grann att han redan skulle ha kommit vid det här laget). Tror dock inte att det kommer hända nått idag... 10 % av allla barn föds på beräknad dag. Och skulle vi vara de 10 %, nää tror inte det. Och dessutom så känns det inge annorlunda i magen just nu...
Nää jag tror mera på nästa helg. Fredag, lördag eller så. Det känns rätt på nå sätt:)
Sista veckobilderna på magen nu då (förhoppningsvis...)
Idag går vi alltså in i vecka 41 (40+0)
Idag ska jag bara vara hemma och slappa. Inte göra nånting vettigt:) får se om den där biltvätten blir av... Blåser ju storm ute just nu.
Kom uuuut NU!
1 dag kvar till beräknat nu då!
Jag vill föda NUUU, haha. Man är så otålig! Går hela tiden och känner efter om det är nått på gång, kanske därför det inte händer nått... Igår kväll hade jag lite förvärkar men de gick ju såklart över, sooom alltid! Längtar tills de stanna kvar:)
Idag blir det en shopping runda me svärmor. Det kanske sätter fart på barna födandet! Man kan ju alltid hoppas!:) Annars har jag ju spara städandet av bilen:) Det är inplanerat imorgon:)
Idag blir lilla Linnea redan hela 3 månader♥
Gååår nästan för fort!
Här på bilden var hon bara nån vecka gammal
Namn??
Sitter och funderar på namn... Vi har ju nästan redan bestämt vad våran lilla kille kommer att heta. Har 2 namn som förslag... Men så sitter man och tänker hela tiden på att "tänk om han inte passar som det". Är jätte svårt me namn! Man vill ju inte ha ett allt för vanligt... och inte nå jätte ovanligt heller. Jag är glad för att vi vet könet på våran lille för annars skulle det ju vara dubbelt så svårt!
I början av graviditeten var jag bergsäker på att han ska heta Elias! Men det tyckte absolut inte Robin och nu när man ser hur vanligt det är så, neeej det blir det inte! Ella och Vera är två tjejnamn som jag tycker jätte mycket om men nu var det ju ingen tjej... haha.
Har ni kommit på vad ni ska ge era barn för namn??
Sen är det ju det här me andra namn.... men det får vänta!!
Kul bild tycker ja
De här bilderna tog jag i vecka 38 men så mkt annorlunda ser det inte ut just nu...
Min barnmorska säger varje gång till mig att "oj din mage är så centrerad" och de här bilderna visar det verkligen, haha. Syns ju knappt bakifrån att jag är gravid! Själv ser jag ju det för ryggen är bredare och rumpan me men annars är det knappt märkbart.
Lite annat framifrån, hihi. I vecka 38 hade jag sf-måttet 36,5... Får se imorgon vad det är:) Hoppas det inte vuxit så himla mycket, börjar bli rädd att det är en jätte bebis därinne!
Vecka 40 ♥
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Sista veckan nu då (förhoppningsvis). Men just nu har jag prentat in i mitt huvud att jag kommer gå över tiden. Jag vet det! Känner det på mig. Känns skönt att veta att det är iaf max 3 veckor kvar tills vi äntligen får träffa våran lilla prins.
Känns så himla konstigt att vi har nått den här tidpunkten nu! Tyckte det var igår vi var på första ultraljudet lixom och då tyckte man att det var evigheter till BF. Men nu är vi här...
Tänker inte så mycket på förlossningen längre faktiskt, den blir som den blir lixom. Just nu är jag så himla fokuserad på hur det kommer starta och hur jag ska hantera det. Tycker att hela grejen ska bli så himla spännande!!
Ja denna vecka som gått har ju magen sjunkit dårå:) Äntligen! Känner av tryck neråt då och då. Det är som om han därinne borrar ner huvudet i bäckenet och då strålar det ut i benen, Inte skön känsla! Men allt nytt som händer är bara kul, så JA till mera smärta! (helt sjukt igentligen...)
Rörelserna i magen är inte så mycket sparkar längre utan mera bök. Det trycker hit och dit, ibland kan man känna en hel fots konturer från utsidan. Skit häftigt!
På torsdag är det bm-besök (39+2 är det då) och det hoppas jag blir det sista! (sa jag sist me, haha)
Syns att magen är långt ner nu under troskanten, gillas gillas!!
Sista februari!
Nu är det bergsäkert att det blir en mars bebis iaf:) Annars skulle gå det himla fort om han vill bli en februari... Idag är det 8 dagar kvar till BF, nu är det nedräkning på hög nivå! Nästan bara en vecka kvar... (eller 3 veckor, fast det vill jag inte tänka på).
Kan magen sjunka bara på en natt?? Känns som om min har gjort det! Jag har inte haft mage under troskanten förut men nu börjar den ändå långt där nere. Känner t.o.m det runda huvudet där:) fast rörligt känns det... Ska till BM på torsdag så får se vad hon säger då:)
På fredag är det även 4 mars, det datum som vi fick uträknat enligt min mens... Åååå är så spännande när han bestämmer sig för att komma ut!!
Inte så bra bild men jag tycker absolut att magen har sjunkit nu!
Nej nu ska jag slänga på mig lite kläder. Bror min skulle komma över snart på frukost, sen ska jag ta emot en fiskarheden leverans vid garaget...
Lite pepp till mig själv!
Du är på dag 269 av 280
96,1%
Snart så är du här♥
Vecka 39 ♥
Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
Idag går man in i vecka 39 då:) alltså vecka 38+0. Häärligt! Bara 2 veckor kvar nu tills beräknat datum. Blir tokig snart på hur mycket man går och grunnar när han ska komma. Har ju 8 mars som mål men hela tiden tänker man "tänk om han kommer tidigare". Man blir lite smått galen...
Den vecka som gått har förvärkarna kommit och gått lite mer än tidigare. I fredags var jag som sagt nästan bergsäker på att nu börjar det! Hade hyffsat regelbundna värkar (???) i ca en timme sen helt plötsligt var de som bort blåsta...
I morse när jag vaknade vid typ fem så hade jag så där molande mensvärk som jag har ibland och den sitter i fortfarande... Samtidigt som liten där inne bökar som bara den. Inte alls skönt! Tänkte prova vetevärmaren snart faktiskt.
BB-väskan är packad och jag har gjort klart de sista små pysslet här hemma nu. Längtar galet mycket! Men som sagt det är ju 2 veckor kvar och sen 2 till som man kan gå över så ännu kan det vara låångt kvar *suck*
Bullen i morse:) och en bit av mina svullna ben...
Vecka 38 ♥
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Idag går jag alltså in i vecka 38(!!!). Nu har tiden kommit som man har längtat efter så mycket. Graviditeten är fullgången. 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42. Nu är det "bara" den här väntan kvar på när det sätter igång. *suck* Vill att han ska komma NU! Men ännu är jag inte desperat iaf:) Det kommer ja bli den 8 mars om det inte satt igång då, haha. Nej men tycker väll fortfarande att det är ok att vara gravid. Trivs inte så värst mycket me det längre dock... Vätska börjar ja samla på mig allt mera:( Fingrarna är som korvar och benen som tunnor! Inte verkar magen vilja sjunka nå speciellt heller... Bara elände, haha. På torsdag ska jag till BM och skriva det där förlossningsbrevet, tänkte även hyra en tens-apparat då. Denna vecka som varit har halsbrännan blivit vidrig alltså! Inte för att den någonsin har varit trevlig men nu har den blivit värre. Gaviscon tabletterna är ju bara för vidriga (har faktiskt hellre halsbränna än tar dem...) men nu har jag faktiskt införskaffat samarin och det funkar galant! Dock får man bara ta 4 ggr/dag men hitills har det inte behövts mera:)
Magen mäter 104 cm i omkrets och vikten står på +13 kg så yttligare 1 kg har man tjockat på sig den vecka som gått... 
Och ännu inga bristningar!:) Konstigt igentligen... huden är ju så himla spänd.
Men glad för det är jag!
Vecka 37 ♥
Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.
Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
Vecka 37 (!!!). Inte klokt vad fort det går, känns som om man säger så varje vecka haha. Men det känns så! Var ju till Malin igår (min barnmorska) för en rutinkontroll. Mätte magen och lyssnade på hjärtljuden. Sf-måttet var nu 35 cm och hon sa även att nu står din mage som högst. Toppen!! Eftersom jag bär min mage framtill så det är därför jag får höga sf-mått tydligen. Vanligast är tydligen att man bär det lite mera runt omkring. Så jag skulle inte oroa mig över att bebis var onormalt stor:) Och det har jag inte ens tänk på... Men enligt det som stod på FL ovan så är ju sf-måttet normalt ju. Jaja. Hjärtljuden låg på 130 som alltid typ:) Huvudet hade sjunkit ned något och var lite rörligt fortfarande tydligen, men det var på god väg:)Tydligen visade mitt kissprov att jag hade nån bakterie som inte varit där vid tidigare kontroller. Var visst inge faligt utan det var bara det att jag skulle få antibiotika intravenöst sen vid förlossningen. Jaha sa jag... det är väll bra. Nästa gång ska vi skriva förlossningsbrevet oxå.
Annars denna vecka så har det inte hänt så mycket mera... Tungt, svettas mycket och samlar på mig mera vätska känner ja. Förlovningsringen har inte kunnat användas på en vecka:(
Nu är ja bra less på att vara tjock och otymplig. Nu får det här vara över snart!
Tjockis:)
Tiden rullar på:)
Ååå vad jag längtar tills du är här!
Ett tips!
Hittade en himla bra grej nyss! Det är en timer som man kan klocka sin värkar med sen när det är dax för det:)
Jag har lagt till den i mina favoriter på verktygsfältet nu så man snabbt kan hitta den:)
Du hittar den här!
Vecka 36 ♥
Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.
Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen
Hoppas verkligen att det är som det står, att livmoder står som högst nu! Men tror att magen börjat sjunka lite nu för att det är inte samma tryck uppåt som det varit tidigare... Sen blir även kisspauserna flera så han kanske har sjunkit ner i bäckenet nu:) Hoppas!
Jag har faktiskt börjat packa BB-väskan lite smått. Hat lagt ner diverse saker men är inte helt klar. Ska nog ha det som veckans mål att va den färdig packad:) Man vet ju aldrig när den kommer komma till användning lixom:)
Tycker att liten i magen inte är lika aktiv som tidigare heller. Visst känner ja minsta rörelse men det är inte de där turbo-sparkarna som var tidigare. Det kanske har blivit så trångt nu så det är svårt??
Jisses vad nyfiken jag är nu på vad det är för en liten plutt som är bosatt i min mage!!
Lite har den nog allt sjunkit:)
En snee kula:) Än så länge utan bristningar!
Andra utbildningstillfället avklarat!
Idag var det smärtlindringskursen i föräldrautbildningen. Vi tränade även på lite andning. Den här kursen tyckte jag jätte mycket om. Den var väldigt givande faktiskt! Nu är jag inte alls så negativt inställd till EDA längre. Men det visar sig vad man kommer vilja ta sen:) En sak som jag iaf tänker försöka göra är att stanna hemma så länge som möjligt, det är en sak som är säker! Aldrig att jag vill bli hem skickad när man väl kommit till förlossningen. En sak till som jag tänker göra är att hyra en TENS-apparat. Vi fick prova en och jag tyckte det verkade jätte bra. Ja sen vet man ju inte alls vad man tycker sen när man väll har ont men det tåls att prova iaf:)
Nästa gång är det besök på förlossningen:)
Det ska bli ännu roligare!
Annars idag har det varit en lugn dag. Jag städade och donade på förmiddagen och sorterade min byrå, hör och häpna! haha. Imorgon äre nagelfix som står på schemat:) och de ska faktiskt få försvinna! Trivdes inte alls lika bra med dem denna gång... vet ej varför. Och sen tror ja att det inte lixom kommer finns tid (och pengar) till dem sen när liten kommer:) Efter det ska svärmor, Linda och ja till Thun´s på en shoppingrunda! Det ska bli ruuligt minsan.
