Guu det har varit en riktig grubblar/tänkar natt inatt. Fast upplever inte det som om jag är så trött nu så sovit måste jag ha gjort stund tals ändå.

Såklart har det varit bebis tankar som farit runt i huvudet på mig... Även huset och hur det ska bli, ja hur allt kommer bli.
Har mest legat och oroat mig för liten i magen. Om han kommer komma ut frisk, kommer förlossningen gå bra, när och hur kommer han komma. Är så fjantigt att tänka såhär men jag gör det... Jag har ju haft en rätt så "perfekt" graviditet. Inte mått illa eller spytt en endaste gång, mått bra och sluppit haft ont. Tycker att allt har gått nästan för bra... och då kommer tankarna att nått måste ju hända snart för att just allt har varit för bra för att vara sant. Kanske att det händer nått vid förlossningen eller att han just är sjuk när han kommer. Nej jag vet man ska inte tänka så men kan inte låta bli att göra det ändå! Ser man på min mamma t.ex så har hon ju haft lätta graviditeter och lätta förlossningar och alla vi barn är ju någorlunda normala:P Men ändå så finns tankarna och oron hos mig.
Just nu längtar jag såå tills detta ska vara över. Nu vill jag ha honom här och kunna se själv att allt är som det ska. Men ja säkert kommer det finnas tusan andra saker att oroa sig över när han är här hos oss me... Man slutar nog aldrig oroa sig som mamma kanske? Kan bli galen på all den oro som man känner ibland!

Nej nu ska jag försöka slå de dumma tankarna ur huvudet och bara försöka tänka på att jag är en av de lyckligt lottade som faktiskt fick en "perfekt" graviditet och ett friskt barn:)


Nu ska jag gå ut i vinter/vår (???) solen och njuta en stund! Häärlig dag det ser ut att bli idag:) Gillas stark!