Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.




Sista veckan nu då (förhoppningsvis). Men just nu har jag prentat in i mitt huvud att jag kommer gå över tiden. Jag vet det! Känner det på mig. Känns skönt att veta att det är iaf max 3 veckor kvar tills vi äntligen får träffa våran lilla prins.
Känns så himla konstigt att vi har nått den här tidpunkten nu! Tyckte det var igår vi var på första ultraljudet lixom och då tyckte man att det var evigheter till BF. Men nu är vi här... 
Tänker inte så mycket på förlossningen längre faktiskt, den blir som den blir lixom. Just nu är jag så himla fokuserad på hur det kommer starta och hur jag ska hantera det. Tycker att hela grejen ska bli så himla spännande!!

Ja denna vecka som gått har ju magen sjunkit dårå:) Äntligen! Känner av tryck neråt då och då. Det är som om han därinne borrar ner huvudet i bäckenet och då strålar det ut i benen, Inte skön känsla! Men allt nytt som händer är bara kul, så JA till mera smärta! (helt sjukt igentligen...)
Rörelserna i magen är inte så mycket sparkar längre utan mera bök. Det trycker hit och dit, ibland kan man känna en hel fots konturer från utsidan. Skit häftigt!

På torsdag är det bm-besök (39+2 är det då) och det hoppas jag blir det sista! (sa jag sist me, haha)




Syns att magen är långt ner nu under troskanten, gillas gillas!!