Separationsfasen

Läste lite om de 7 faserna som en bebis går igenom första året. Och jag kände mig då lite lättad! Precis vad det står i den här fasen, så har vi det just nu!! Det är en fas alltså och det kommer (förhoppningsvis) gå över! Skönt att veta.
För fyyy vad detta är jobbigt just nu, speciellt våra läggningar... som tar över en timme! Sen vaknar han typ 50-11 gånger och tok skriker innan han äntligen faller i djupsömn. Så har det varit i en vecka snart. Räätt ledsamt! (har lite dåligt samvete han ska sova borta på fredag. Dels för mammas skull som kommer få ta skriket men oxå för Albins skull om det är att han skriker för att han tror att vi övergivit honom. Men samtidigt, fy satan vad skönt det kommer bli att få göra nått helt annat en kväll och få sova en hel natt!).


Sjättefasen, ca 9 månader:
Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar.
Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa).
Nu börjar det första ursinniga ilskan visa sig, barnet testar ”kärleken”. Jag hörde på TV4 Nyhetsmorgon när Louise Hallin var där och pratade om trots att barn trotsar den det älskar! Smickrande javisst, men när man sitter där med femtioelfte bitmärket på axeln eller har en 2-åring som bara vrålar åt en, då är det lätt att glömma en sådan sak. En regel är att ju tryggare barnet är i sin kärlek, desto mer omöjligt är det. Ta nu inte för givet att din stillsamma, medgörliga 9 månaders inte älskar dig, just ditt barn har kanske inte behov av att uttrycka sig på det viset.
Nu under den här fasen är det bra om man kan hålla rutiner och en smått tråkig vardag för barnet. Planera helst inga flyttar eller större omändringar i barnets liv under den här perioden. Ju mer barnet kan koncentrera sig på sin egen omändring desto bättre. Att vara en obstinat bebis behövs för vidare utveckling, om nu ditt barn har behov av det. Många barn går igenom även den här fasen med små ”symtom”.


Undrar när denna fasen är över?


Kommentarer
Postat av: Carolina

Oj vad det stämmer bra in på Wilda också!

Mycket gnäll i separationsångest osv. :(



Va sött det var att läsa om kärleksbett, nyp och luggningar. :)

2011-11-30 @ 21:06:28
Postat av: Anonym

sv: åh jag förstår att det tar tid! även om man skulle hinna jobba 8h per dag alla dagar i veckan är det ett jätteprojekt!

Med oss är det bra! Han blir redan 4 mån på fredag, känns galet! Han är hur snäll och go som helst, oftast. ^^

Ja jag vill börja igen, saknar att kunna skriva av sig lite. vill fixa om lite också men vet inte när jag ska få tid! Jag jobbar på det iallafall! :)

Jag vet! visst känns det som man känner varann lite iallafall, har ändå följt dig i mer än 1,5 år nu. :)



Det är ju ändå skönt att man kan läsa sig till sånthär och lugnas med att det förhoppningsvis är en fas som går över, annars tappar man väl hoppet den där femtitolfte gången. Tror något är lite jobbigt för Joel nu också. han har också jättesvårt att nattas på kvällarna, och på dagarna vill han helst sova på mig. mysigt, men det blir inte mycket gjort ^^

Kram!

2011-11-30 @ 21:39:10
Postat av: Ida - Mamma till Joel

men bra att jag glömmer fylla i vem jag är! Tänkte du skulle få gissa ^^



inlägget över är mitt, om du inte orkar med gissningslek :)

kram

2011-11-30 @ 21:40:11
URL: http://kevlarsoul.gone.se
Postat av: Gülperi

Det stämmer precis in på Emir också. Jag får inte gå någonstans utan att han gråter efter mig. Han vill helst bli buren och sitta i min famn hela tiden. Och läggningen tar hur lång tid som helst. Uschhhhhhh säger ja bara,



Men en positiv sak är att Emir inte alls gnällde och skrek när han sover över hos mina föräldrar. Han hade somnat jättebra hos de men hemma hos oss då är det värsta kriget varje natt. Du behöver nog inte vara orolig det där kommer gå jättebra tror ja!!!! :D



Kram

2011-12-01 @ 11:23:13
URL: http://minbebis.com/blogg/gullan88
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback