Jag är så stolt, så stolt så jag började gråta nyss. Var tvungen att ringa mamma för att prata av mig. (haha nörd jag är! Jag vet! men vänta ni bara, ni som inte är mammor ännu, så får ni se hur känslig man blir, haha)

När vi kom hem från öppnis och bankärendet för en timme sen körde Albin järnet här hemma. Han kröp från vardagsrummet-->köket-->vardagsrummet-->sovrummet och hade massa hyss för sig. Sen när vi var inne i sovrummet och plockade så sitter han helt plötsligt upp. Och han såg så nöjd och stolt ut på ögonen så jag började gråta. Vad duktig han är min lilla skrutt! Och herregud vad fort det har gått från att han börjat ställa sig på alla fyra och gunga till att han kryper stadigt + kan sätta sig själv upp.

Så himla rolig denna utveckling är just nu!! Men skrämmande hur stora de blir fort...