Fast igentligen blir han inte 6 månader förens 16:36 i eftermiddag, hihi. Satt just och gick igenom min förlossnings historia nyss. Shit va man glömmer alltså! Jag är glad att jag skrev ner allt då när det fortfarande var färskt:) Kom på mig själv att längta tills man får uppleva den känslan igen när bebisen kom ut ur en och man fick upp den blåa, blöta lilla ungen på bröstet. Fantastisk känsla! (oj oj! farligt, nä ut ur huvudet! Inte ännu!)

Känner också en så stor stolthet att jag och Robin tillsammans har skapat den finaste ungen i världen! Och att vi dessutom tillsammans klarade av att föda ut honom.

Vi tillsammans klarar av allt!

Älskar er min lilla familj!