(skulle ha publicerats vid 19, denna app börjar krångla igen Suck!)

Ja vad hände med min lugna, alltid glada lilla kille?? Den senaste veckan har han verkligen testat vårat tålamod från morgon till kväll. Från att han faktiskt förstått (hyffsat) vad ajaj är och vad man får leka med till att verkligen satsa på det han inte får ha konstant. Får han inte som han vill eller att man visar att man blir arg så säger han ifrån som heter duga. Börjar tråttsåldern redan?? Hur ska jag då stå ut då isf... För ibland känner jag att jag bara vill skrika rakt ut.

Dessutom är han hemsk att få att sova! Det problemet har vi haft av och till hela tiden men NU är det oftast skrik hela tiden och läggningarna är sällan under 40 min. Ja iaf kvällstid på dagarna är det lite bättre men det är alltid en kamp... What to do?? Snart får jag gråa hårstrån!

Förhoppningsvis är det bara det att han är lika frustrerat på mig att vara hemma just nu. Känns som om vi bara varit hemma sen veckan innan jul... Först var det allt julstök, sen jul, familjemiddagar och mkt huset i mellandagarna och sedan sjuka på det. Men nu är vi friska!! Bara min förkylning som jag dragits med hela hösten (känns det som) som dröjer sig kvar. Men imorgon ska vi ta oss ut på roligheter! Vi ska kika på en ny vagn med svärmor och sedan fika med underbara Lollo på gränby centrum. Guu vad jag längtar!!!

En annan teori tills hans humörsvängningar är att framtänderna börjat växa ner. Man ser dem under tandköttet och han är himla svullen i främre delen i överkäken. Men jag hoppas det inte är tänderna som får honom att vara på så dåligt humör. För tänk om det ska vara så här varje gång en tand växer... det är ju några stycken som ska ner, huvva!!!

Nä nu ska jag kasta lill-hitler i badkaret så kanske han blir nöjd...

"allt är mitt, bara mitt!!" -Albin