Han fick sig ett namn i lördags oxå😊 och det blev LINUS.

Albin, Joel och Linus💙💙💙

Våra fina killar!



Förra måndags kvällen, på bf, så började jag ana att nått var på gång. Jag kände mig olustig i kroppen på nå sett och magen krånglade. Fick springa på toa hela tiden. Gick och la mig hyffsat tidigt och sov heela natten i sträck. Sen vaknade jag vid 5 tiden och behövde kissa. Kände då att sammandragningarna i magen var annorlunda. Jag gick och la mig igen men började snart förstå att de var värkar. De gjorde inte ont och kom med ca 10 min intervaller. Joel vaknade vid 6 tiden så jag gick upp med honom och grejade. Albin och Robin kom upp vid åtta sen. Värkarna kom och gick men var fortfarande inte så onda. Så höll det på hela fm. Vi åkte över till mamma och fikade, plockade påskris, klädde det hemma, gjorde lunch och så. Sen efter lunch var det som att trycka på en knapp. Värkarna till tog och gjorde ondare o ondare. Men inte så regelbundna, 4-8 min emellan. Robin körde över barnen till mina föräldrar och hjälpte pappa med en grej. Sen när han kom hem vid 2 tiden så gjorde värkarna as ont. Fick stå o andas igenom dem. Då gjorde vi oss klara och åkte in. 15.15 var vi på förlossningen och då började jag få ett tryck neråt. Öppen 7 cm var jag då. Vi fick vänta jätte länge i undersökningrummet på förlossningen. Robin började få lite panik och skulle precis ringa på klockan när de kom tillbaka. Då skulle de ta en kurva men jag sa att nu trycker de på, snart måste jag nog krysta då fick de brottom att få mig till förlossningsrummet, haha. 

Väl där inne hann ja få på mig sjukhuskläderna och sedan kom första krystvärken. Precis som med Joel kände jag att det var "nått o vägen" när jag krystade. Jag bad dem ta hål på hinnorna för att de skulle gå lättare. Men då fick ja typ ett skratt tillbaka av min barnmorska att de gick så snabbt och lätt endå ju. Jag fick säga till två gånger till att de skulle ta hål på hinnorna. När hon väl gjorde de så kände hon direkt att huvudet sjönk ner och sedan på 3 krystvärkar föddes Linus. Jag kände lite "va var det jag sa, kunde du inte ha lyssnat första gången" men det gick så bra ändå. Vet inte hur länge jag hade krystvärkar sammanlagt men kanske en kvart? Fy fan näst sista värken var ju hemsk alltså! Den stannade av när halva huvudet var ute och tiden till sista värken kändes eeeenormt lång. Värsta värsta delen av förlossningen alltså! Men sen så flöt han ut och herregud vad härligt och alla känslor som sprutar ut ur en då💙 Det är det finaste ögonblicket i mitt liv! (1 av 3😉) 

Inte gick jag sönder nått heller, så skönt att slippa sy:)

Efter då Linus var ute så kändes allt jätte stressat. De snabbade på inne på hos oss och röjde. Sen blev det en rätt lång väntan på förlossningen rummet för oss... Han föddes vid halv 5 sen fick vi väll inte fika förens 1 1/2 timma senare. Sen vid sju kom de som först å vägde och mätte, jag fick duscha och så. Vid nio sen fick vi byta rum på förlossningen. Halv 11 på kvällen (barnen måste vara 6 timmar gamla) skulle vi som först kunna få träffa en läkare för att kunna bli utskrivna. Och det var många turer hit o dit me de... En sa att vi skulle få träffa läkare, för vi ville ju gå på tidig hemgång. En annan sa att de inte skrev ut så sent och vi skulle få vänta tills nio nästa dag. Tillslut när nattpetsonalens skift började frågade vi igen och hon var ärlig och sa att de hade jätte stressigt på förlossningen ikväll och hon skulle tjata på en jourläkare att skriva ut oss, de brukar de annars inte göra så sent, för de behövde ju ändå vårat rum. Kl 23 kom jourläkare och gjorde undersökning och vid 24 fick vi åka hem. Så skönt! Längtade hem till sängen! Sova på sjukhus eller sjukhus överhuvudtaget gillar ja inte.

Men ja är grymt nöjd med förlossningen. Det var som med Joels förlossning, snabbt förlopp och jag kände att jag hade stenkoll på läget själv. Sjukt häftig upplevelse! Denna gång körde jag nästan helt utan smärtlindring. Tens blev de aldrig tal om och lustgasen blev ja illamående av. Tror de drog på lite för mkt med den. Min barnmorska denna gång var nog på gränsen till pension. Först tänkte jag neeej inte en sur gammal tant som sett för många förlossningar i sitt liv och inte tänker på mig som person. Men hon var ur gullig! Hade jobbat 35 år som barnmorska och utstrålade trygghet. Visst irriterande var de ju att hon inte lyssnade först på mig under krystvärkarna för hon tyckte att de skulle vara ett naturligt förlopp när vattnet går själv. Men hon var jätte duktig på att vägleda mig genom hela förlossningen. Höll emot så jag inte skulle spricka och var noga med hur och hur länge jag krystade för att de skulle bli bra. Sen hade Linus svårt att ta bröstet och hon förklarade och visade så bra. Fick tips som ja inte vetat om fast jag ammat två gånger tidigare. 

Nä sjukt fin tant de där!😊

A just ja rummet intill oss (när vi kom till ett vanligt rum på förlossningen) låg de ett par som just kommit in med sin nyfödda. Hon hade fött hemma med hjälp av ett gäng brandmän! Haha. Alltså jag och Robin brast i skratt när vi tjuvlyssnade på hela hennes förlopp och hur brandmännen hade varit me o hjälpt till. Ingen av dem hade tydligen varit me om nån förlossning utom en som hade 3 barn själv tydligen😂 som om man vet hur man ska förlösa en kvinna då lixom. Robin fällde en kommentar om -tänk hur snacket i fikarummet på brandstationen bland gubbarna är nu. Jag kunde inte hålla mig för skratt och sedan hörde vi hur de stängde dörren, haha. Alltså sjuk historia ju! 

Detta blev ett långt inlägg😊 och kanske lite rörigt😊



Inte så bra bilder direkt från förlossningen då alla ligger på systemkameran 😊