Idag fick jag äntligen det efterlängtade beskedet, vi har fått förskoleplats till Albin. Inskolning från 1 augusti... Men jag vill nog skjuta på det till slutet av augusti iaf, om vi tackar ja till platsen. Jag är så himla kluven till det här! Samtidigt som jag vill börja jobba så tycker jag att Albin är för liten att börja på dagis ännu... Helst skulle jag vilja han var hemma hösten oxå och sedan skolas in i januari. Då är han ju nästan 2 år iaf. Men dagarna kommer inte att räcka så långt och man vill ju inte ta ut alla nu heller. Vårdnadsbidraget skulle vi klara oss på om jag jobbade extra sisådär 8-9 pass varje månad oxå... Det är ju bara hösten som det gäller. Åå vad svårt det blev!

När jag fick svaret att vi kommit in så blev det som ett slag i ansiktet lite grann. Hjälp han börjar bli stor, hjälp är han redo för dagis och hjälp är jag redo! Sen att förskolan vi hamnade på inte är nått av valen vi gjort är ju även det en bidragande orsak till hjälp-känslorna. Men det verkar faktiskt bra på den förskolan. Mamma har bara hört bra om den och varit där och tycker den känns bra. Syrran hade visst jobbat extra där och tyckte det var ett litet och mysig ställe. Och jag tycker det känns bra att det är en liten förskola.

Det mest negativa är väll att de öppnar 7.15... Det kommer inte funka för oss! Jobbar jag dag börjar jag 7 och sen tar det säkert 20 min för mig att vara jobbklar. Robin kommer ju åka 6 hemifrån om inte ännu tidigare så det kommer ju vara jag som lämnar. Och hämtar då han oftast inte är hemma förens mellan 17-18 i bästa fall. Jag måste ju även jobba kvällar och då kör det ihop sig riktigt för oss...

Uscha ja ni märker att tankarna bara snurrar just nu. Jag vet ingenting alls hur vi ska göra! Varför var året tvunget att gå så fort för!?